44
Hoppets stolta bild i fören klyfver böljorna i tu,
Och en vinkande S:t Elms-eld framför honom fladdrar nu.
”Högt jag älskar häfdens minnen, ej jag älskar dem likväl
”Mer än hoppets sköna löften: hoppet fostrat upp min själ.
”Minnets rike är hegränsadt, hoppets — dess oändlighet —
"Endast stjernan, som i rymden stakar ut dess rågång, vet.
”Grekland fallit, Rom gått under: grafvar, med två verldar i;
”Ingen magt på jorden störtar hoppet och dess monarki.
”Minnet räknar blott förluster, hoppet blott af segrar vet:
”Kring hvar ädel ynglings midja starkhetsbältet spänner det.
”Ett palats är modigt sinne: hoppets genius thronar der;
”När palatset en gång störtar, minnet dess ruiner är.
”Hoppet med triumf och seger stiger öfver allt i land,
”Hoppet far kring hela verlden med en lager i sin hand.
”Termopyhlens hjeltar föllo: monumentet blef en verld,
”Men vid hoppets sida blixtrar ännu Leonidas svärd.
”Jag vill strida; kom, O Genius! följ mig du i stridens gny!
”Flyg framför mig som en sköldmö, gungande på purpursky!
”Lifva upp hvar hjeltesaga, som jag drömt bland höga fjäll,
”Och som manande gestalter dem framför mitt öga ställ;
”Tag en blixt från Fanarauken och uti mitt svärd den lägg:
”Eld i själen, eld i hjertat älskar eld i klingans egg.
”Visa mig ett land, der männer kämpa nu för härd och hem,
"För sin frihet, för sin ära, och jag kämpa vill med dem.
