51
Han blef således liggande på valplatsen. Om morgonen före bataljen hade han drömt, att han blef sårad och fången; och hans dröm blef uppfylld. Då de fiendtliga trupperne ryckte fram öfver platsen, fann Hr de Vaux, Kapten vid 5:te Hannoveranska infanteri-regementet, Lövenskjold liggande bakom en häck, träffad af en gevärskula, som slagit in i venstra sidan och gått genom underlifvet. (Enligt en annan berättelse hade kulan genom venstra sidan gått in i ryggen.) Lövenskjold förklarade då, att han trodde sig icke kunna lefva länge, men att han med lugn och fullkomligt tillfreds med sitt öde emotsåg sitt nära slut och nu blott närde den önskan, att Hr de Vaux ville bringa hans far och bröder en hjertlig helsning och ett sista farväl. Sedan Hr de Vaux emottagit detta uppdrag, hvilket han på det värdigaste utfört, tillät stridens gång honom icke längre att draga försorg om den sårade; men han lagade dock, innan han lemnade stället, att en läkare kom tillstädes, af hvilken Lövenskjold blef förbunden. En Schleswigsk godsegare, som tidigare i Danmark varit bekant med Lövenskjold, meddelar i ett bref, att han, den 5 Juni, då han på landsvägen i närheten af Gravensten mötte en transport af sårade, observerade, att en af dem icke kunde stå ut med att köras. Då godsegaren närmade sig vagnen, igenkände han i den sårade Lövenskjold, som yttrade, att han kände döden nalkas, men bad godsegaren skaffa honom lindring under hans plågor och besvor honom att bedja en af Lövenskjolds bröder, som nyss förut besökt honom på Als, att komma till hans sjuksäng. Schleswigaren erbjöd sig att skaffa Lövenskjold vård i sitt hus, och utverkade, då detta icke kunde tillstädjas af vakten, en säng för den sårade på Gravensten. Men då läkarne förklarade för nödvändigt, att den sårade fördes till ett lazarett, skaffade han en beqvämare vagn, hvarpå den sårade fördes till Flensborg. Lövenskjolds önskan att blifva vårdad af sin bror, hvarom äfven en Braunschweigisk ar-
