Sida:Dahlbäck Sokrates 1906.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

medgifven. I trots af hotet och den växande förbittringen förblef han sin öfvertygelse orubbligt trogen och väckte därigenom respekt, så att hans mening slutligen blef den segrande. Äfven under de 30 tyrannernas skräckvälde i Atén framstod han såsom en själfständig medborgare och sann fosterlandsvän. Dessa odjur i människoskepnad läto under sitt föga långvariga regemente bringa om lifvet ej mindre än 13,000 af de rikaste och anseddaste atenarne; och folket, som suckade under tyrannernas godtyckliga grymhet, hade ingen utsikt till räddning ur detta elände, intet hopp om frihetens återvinnande. Men äfven då var Sokrates den, som icke misströstade. Hans mål var förlagdt utom tidens och förgängelsens gränser, och detta mål hade han städse klart för sig. Därför gick han äfven nu, liksom förut, omkring bland medborgarne, tröstande de bedröfvade, uppmuntrande dem, som förtviflade om friheten, och förebrående de rika, som nu fruktade för sina skatter, att de beklagligen för sent ångrade sin girighet. Öfver allt lyste han såsom ett härligt föredöme af lugn frimodighet och förhoppningsfull undergifvenhet, i det han såsom en själfständig medborgare utan fruktan uppträdde inför de 30 tyrannernas ögon, undervisande, förmanande, tröstande och uppmuntrande, där så erfordrades.

Sokrates fullgjorde städse med ordentlighet och samvetsgrannhet de offentliga uppdrag, som föllo på hans lott; men hans sträfvan var aldrig att blifva en offentlig man i detta ords vanliga bemärkelse. Tvärt om afsade han sig alla sådana uppdrag för det allmänna, hvilkas öfvertagande berodde af hans egen fria