andra ynglingar och flickor från Atén skulle affärdas till Kreta för att offras åt Minotavros, gjorde atenarne det löfte till Apollon, att om Tesevs och hans sällskap kunde räddas till lifvet, skulle de årligen sända en helgad beskickning till ön Delos, för att med offer och lofsånger fira en fest till Apollons ära. Tesevs lyckades verkligen rädda sig och sina kamrater, och atenarne funno sig därför skyldiga till löftets fullgörande. På samma skepp, på hvilket Tesevs enligt sagan hade seglat, och hvilket städse vidmakthölls på offentlig bekostnad, sändes sedermera årligen i maj månad den lofvade beskickningen till Delos. Från det ögonblick, då skeppets bakstam blifvit af Apollons präst bekransad med lager, ända till skeppets återkomst fick staden icke förorenas genom något slags afrättning. Alldenstund det nu hände sig så, att det s. k. heliga skeppet bekransades dagen före afkunnandet af domen öfver Sokrates, måste han stanna kvar i fängelset för att afbida skeppets återkomst, som först efter 30 dagar ägde rum.
Den jämförelsevis långa tidrymd, som förflöt mellan domens afkunnande och dödsdagen, blef för lärjungarne oförgätligt dyrbar. Också uraktläto de icke att flitigt begagna densamma. Dagligen besökte de Sokrates i fängelset och tillbragte där tiden med att lyssna till den vise mästarens lärdomar, hvilka nu inpräglades hos dem så mycket djupare, som de med full visshet hade sig bekant, att de inom kort måste förlora denne aldrig stapplande vägledare på dygdens stig. Tanken därpå, att han så snart skulle gå bort ifrån dem, föreföll dem likväl alltför smärtsam, hvarför ock försök gjordes att
