52
lande meningar, utan i människans eget inre. Men nu är detta inre tvåfaldigt: antingen sinnligt och djuriskt, eller osinnligt, förnuftigt och gudomligt; och det var denna viktiga skillnad, som de fleste af Sokrates’ närmaste efterföljare förbisågo. Några af dem satte dygden och det högsta goda i vissa tänke- och handlingssätt, som antingen voro mer framstående yttringar af Sokrates’ egen dygdiga karaktär, eller ock för honom hade betydelse endast såsom dygdens nödvändiga villkor och förutsättning. De flesta af hans efterföljare blefvo därför mer eller mindre ensidiga; och hos en och annan öfvergick ensidigheten till det befängda.
Så var den förut nämnde Antistenes, hvilken sedermera blef stiftare af den skola för praktisk lefnadsvishet, som fått namnet den Kyniska, en stor beundrare af den sidan af Sokrates’ karaktär, hvilken yttrade sig i måttlighet och återhållsamhet eller i förmågan att hålla sig oberoende af alla frestelser och begär. Därför lärde ock Antistenes, att dygden så väl som det högsta goda består i frihet från alla behof, förakt för all slags njutning samt förmåga att tåligt och med själsstyrka uthärda hvarje olust, sorg eller smärta. Den som det förmår, han är — menade Antistenes — vis och lycksalig, ty han är sig själf nog, han är ock frigjord från alla band af lagar, påbud och plägseder, från allt hvad man förstår under benämningen det passande eller etiketten, hvilken också i intet hänseende besvärade de mera framstående medlemmarne af denna skola. Men så negativ, egoistisk och förvänd denna moral än förefaller oss och väl äfven i verkligheten var, måste man likväl skänka en viss aktning åt
