Wessel.
381
sitt 16de år, i Christiania katedralskola, hlef, jemte en yngre bror, student vid Köpenhamns universitet 1761 och tog året derefter ,.anden Examen, med bedste Characteer", men aldrig någon embotsexamen. Emellertid drog han sig i Köpenhamn fram så godt han kunde; han lade sig företrädesvis på de sköna vetenskaperna, läste franska och engelska, som han både talade och skref med färdighet, och lefde af att gifva timlektionér i språk. Den ..gäsning och ifver på det belletristiska området", som just vid denna tid höll hufvudstaden i spänning, och samlifvet med en krets intelligenta landsmän, hvilka just då begynte att sluta sig tillsammans som ett brödraskap, kan ej ha varit utan inflytelse på mognandet af hans skaldegåfva. Men om ungdomsarbeten at Wessel är ingenting bekant. Hans namn var okändt, då han, 30 är gammal, 1772, kom i allas mun genom sitt mästerverk: ..Kjatelighed uden Stromper", ett „coinisk Sergespil", i don klassiska franska tragediens stil, och på samma gång ett sångstycke.
Sångstycket och tragedien hörde till den danska skaldekonstens nya uppgifter. Ett sångstycke till italiensk musik, med en heroisk handling och inflätade arier, ,rThronfolgen i Sidon", af theaterdirektören sjelf, norrmannen liredal, hade året förut väckt mycket oväsen och efter en handgriplig meningsstrid mellan officerare och studenter gifvit anledning b tänd annat till Ewalds förspel ,,De brutale Klappere". Näst sångstycken beflitade sig den verksamme teaterdirektören jemte andra patrioter om att framkalla originala tragedier. Ewalds „Holf Krage", 1770, hade icke gjort lycka, hvarken hos konstdomarne eller hos publiken: och äfven om det hade egt den dramatiska styrka, hvilken det saknar, var det i alla fall icke ett af de sorgespel, man sökte efter. Man tänkte vid en tragedi på ett sorgespel i fransk stil, gravitetisk utfördt i rimmade alexandriner, med enhet i rum, tid och handling efter Aristoteles' föreskrift, med (len stående personalen af hjelte och hjeltinna med sina förtrogna, en rival, helst skurk o. s. v., och de reglementerade kollisionerna mellan kärlek och dygd, — kort sagdt Corneilles, llacincs, närmast likväl Voltaires tragedi, hvari känslor och lidelser röra sig ungefär som menniskokroppen i ett snörlif. En öfversättning af Voltaires ,,Zaire", hade några är förut gjort stor lycka. Nu var pris utsatt för en original tragedi, och Nordahl Brun vann det med sin ,,Zarinc", Han var ung kandidat, nyligen återkommen från Norge, beredd till att bryta sin lysande bana som andlig talare; „men", heter det enligt hans egna anteckningar, „då han ville predika, gick alltid en dansk honom i förväg: derföre gick han i förtviflan en väg, hvilken ännu ingen dansk vågat att beträda: han skref sorgespelet Zarinc". Detta teaterstycke var tillskuret alldeles efter den franska skolans mönster; det sågs och lästas med
