2. Lilsestyckenas forfattare, aifabetiskt ordnade. 469
hans första afhandling var ett försvar för Rasks grundsatser, hvilka han med några smärre jemkningar flera gånger har förfäktat; vidare »Dansk Orddannelséslxre» och på språkhistoriens föga uppodlade område en prisskrift i 2 band: »Det danske, norske og svenske Sprogs Historie, under (leres Udvikling af Stamsproget», 1830 blef han registrator i Geheime-arkivet, och hans studier börjude att gå mera i historisk riktning. Utom öfversättning af »Oldnordiske Sagacr» (4—lOde b.) och ett kärnfullt urval af »Historiske Fortajllinger om Islfendernes Faird hjemme og ude», i 4 band, skref han en »Gammel-nordisk Ueographi» och till läsning för allmänheten »Danmarks Historie i Hedcnold■, allt emellan afhandlingar i vetenskapliga tidskrifter, deribland en enträgen uppmaning till att upptaga forn-nordiskan såsom läroämne i de tärda skolorna. Sedan den nordiska filologien sent omsider hade vunnit plats vid universitetet, i det N, M, Petersen 1845 blef utnämnd till professor i dessa ämnen, genomarbetade han dem i föreläsningar och på grundvalen af dessa i nya skrifter: 1849 »Nordisk Mythologi»; 1853-61, i 5 band, »Bidrag til den danske Litteraturs Historie», från medeltiden till 1800, en rik, oumbärlig materialsamling med öfversigter öfver litteraturens gång och lefvande skildringar af hufvudförfattarne; glädje öfver hvad som är uträttadt för folk och modersmål och ängsliga aningar om det smygande tyskeriet bryta sig elegiskt fram midt emellan de lärorika redogörelserna. I nniversitetsprogrummet för 1861 återupprepade tian liksom till afsked sina varnande ord om modersmålets fara och om forhstudiet oeti rättstafningen som medel till att bevara sambandet med stamspråk och grnnnsprak. Han dog 1862 i sitt 71sta år,
Carl Farmo Ploug (S. 245-6, 2531 är född 1813 i Kolding, vid gränsen mellan norra- och södra-Jntland. Det år han blef student, 1829, hördes genljud af Tegnérs ord: »söndringens tid är förbi»; det dröjde likväl några år, innan de blefvo den nya tidens lösen. Starkare spår märktes till julirevolutionens dyningar, också i studenternas verld, hvarest nian dittills, näst fack - vetenskaper, idkat dels estetik, dels det »glada lifvets» yrken Som alumn på regenisen och medlem af akadeinicum skref Ploug , som då var filologisk student, visor undev namnet »Poul Hvitor», mest dryckesvisor eller dylikt, stundom i bellmanska toner (som »1 Sommerfericn»); ■ af allvarliga ord äro »frihet, sanning och rätt» hans stående lösen. Så ännu i hans sång till Lundensarne 1839, då ömsesidiga besök Öfver sundet började draga hjertan till hvarandra. Men efter den tiden trädde de nationala rörelserna i förgrunden. 1841 blef P. medutgifvare af del politiska dagbladet »Faidrelandet»; dess trefaldiga syftemål: en grundlagsenlig frihet, ett danskt Slesvig, ett skandinaviskt Norden, har ingen fatlat mera idealt eller
