Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 135 ―

önska, eftersom Uriah Heep ständigt är i vägen, och att jag inte, så vida inte detta är ett alltför djärvt uttryck. kan vakta honom så omsorgsfullt som jag ville. Men om något svek eller bedrägeri övas mot honom, hoppas jag, att sann kärlek och uppriktighet slutligen skola befinnas vara starkare än varje ondska eller olycka i världen.»

Ett visst ljust leende, som jag aldrig sett på någon annans ansikte, försvann just som jag stod och tänkte på huru vackert det var och huru förtrogen jag förr hade varit därmed, och hon frågade mig med en hastig förändring i uttrycket — vi voro nu mycket nära intill min gata — om jag inte visste huru det egentligen förhöll sig med min tants förlust, och då jag svarade, att hon ännu icke hade sagt mig det, blev Agnes tankfull och jag tyckte att hennes arm darrade i min.

Vi funno min tant ensam och i en tämligen upphetsad sinnesstämning. Det hade emellan henne och mrs Crupp uppstått en viss olikhet i uppfattning rörande en abstrakt fråga (det passande uti att möblerade rum beboddes av det svagare könet), och min tant hade med den största likgiltighet för mrs Crupps spasmer helt tvärt avbrutit tvisten genom att underrätta denna dam att hon luktade av min konjak och be henne vara god och gå sin väg. Båda dessa yttranden hade mrs Crupp ansett vara lagstridiga och förklarat sig ämna framlägga för en »engelsk Judy», varmed hon förmodligen menade bålverket för våra nationella friheter — en jury.

Min tant, som emellertid hade fått tid att svalka sig litet, medan Peggotty var ute med mr Dick för att visa honom soldaterna på paraden, och dessutom blev mycket glad över att se Agnes, tycktes snarare brösta sig över detta uppträde än lägga det tungt på sinnet och mottog oss med oförändrat gott lynne. Då Agnes hade lagt sin hatt på bordet och satt sig ned vid hennes sida, kunde jag, i det jag betraktade hennes milda ögon och klara panna, icke undgå att tänka på hur naturligt det syntes att hon var här, hur tillitsfullt min tant litade på henne, ehuru hon var så ung och oerfaren, och hur stark hon var i sin okonstlade kärlek och uppriktighet.