Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 146 ―

vände mitt huvud mot fönstret och tänkte på hennes lugna, serafiska ögon, kom han mig att studsa, i det han, likt ett eko från morgonens samtal, sakta mumlade:

»Blind! blind! blind!»