― 163 ―
heter, och på värdet av dessa tjänster sätter jag min lit. Den ringa skicklighet och intelligens, jag möjligen kan äga», fortfor mr Micawber, i det han med sin gamla förnäma min skrytsamt nedsatte sig själv, »skola bliva använda i min vän Heeps tjänst. Jag har redan gjort en viss bekantskap med lagstiftningen — såsom svarande i civila mål — och jag ämnar oförtövat börja studera en av våra mest utmärkta och framstående engelska juristers kommentarier. Jag anser det vara onödigt att tillägga, att jag menar den berömde domaren, mr Blackstone.»
Dessa anmärkningar blevo, liksom de flesta anmärkningar, som gjordes denna afton, avbrutna genom att mrs Micawber upptäckte, att unge herr Micawber än satt på sina stövlar, än stödde huvudet på båda sina armar, som om han känt det sitta löst, än händelsevis sparkade Traddles under bordet, än slog benen i kors eller sträckte ut dem på ett onaturligt avstånd ifrån sig, än lät sitt hår hänga ned i vinglasen eller på andra, med sällskapets allmänna trevnad oförenliga sätt ådagalade sina lemmars rastlösa oro, samt genom att unge herr Micawber varje gång som en dylik upptäckt gjordes upptog den med harm och förbittring. För min egen del satt jag hela tiden förvånad över mr Micawbers meddelande, utan att kunna fatta vad det skulle betyda, till dess mrs Micawber åter upptog samtalets tråd och tog min uppmärksamhet i anspråk.
»Det, som jag framför allt ber mr Micawber noga akta sig för, min bäste mr Copperfield», sade mrs Micawber, »är att han inte genom att slå sig på denna underordnade gren av juridiken måtte göra det omöjligt för sig att en gång i framtiden nå trädets topp. Jag är övertygad, att mr Micawber genom att uppoffra sig för ett fack, som så väl passar för hans stora talanger och flytande talgåva, ovillkorligen ska komma att utmärka sig. Hör nu, mr Traddles», sade mrs Micawber med en djupsinnig min, »tror ni inte att han möjligen kan komma att bli domare eller måhända till och med kansler? Utestänger sig en person från dessa hedersposter
