― 14 ―
»Eftersom vi sitta här i allsköns förtrolighet, mr Copperfield», sade mrs Micawber, smuttande på sin punsch — »ty mr Traddles är en medlem av vår familj — skulle jag bra gärna vilja höra er mening om mr Micawbers utsikter. Ty spannmål», sade mrs Micawber i bevisande ton, »kan, såsom jag ofta upprepar för mr Micawber, möjligen vara ett gentilt yrke, men är bestämt inte inbringande. En provision till ett belopp av två shillings och nio pence var fjortonde dag kan inte, hur begränsad vår uppfattning än må vara, kallas inbringande.»
Detta medgåvo vi alla.
»Jag har därför», sade mrs Micawber, som gjorde sig en ära av att uppfatta sakerna klart och redigt och att med sin kvinnoklokhet hålla mr Micawber upprätt, då han annars möjligen skulle gå litet krokig, »jag har därför gjort mig den frågan: Om spannmål inte är att lita på, vad är då att lita på? Är kol att lita på? Nej, alldeles inte. Vi ha på inrådan av min familj vänt vår uppmärksamhet åt det hållet, men funnit det föga motsvara vår väntan.»
Mr Micawber, som låg tillbakalutad i sin stol med händerna i fickorna, sneglade på oss och nickade med huvudet, liksom för att säga, att saken var mycket klart framställd.
»Då artiklarna spannmål och kol, sade mrs Micawber, i ännu mera bevisande ton, »lika litet kunna komma i fråga, mr Copperfield, ser jag mig naturligtvis om i världen och säger: ”Varuti ska en man med mr Micawbers talang ha största utsikten att lyckas? Och jag utesluter alla slags kommissionsaffärer, eftersom dylika äro osäkra och ovissa. Vad som bäst passar en person med mr Micawbers egendomliga lynne är, enligt min övertygelse, någonting visst och säkert.»
Traddles och jag gåvo medelst ett sympatetiskt mummel tillkänna, att denna stora upptäckt utan tvivel vore riktig och gjorde mrs Micawber mycken heder.
»Jag vill inte dölja för er, min bäste mr Copperfield», sade mrs Micawber, »att jag för min del länge ansett bryggerihanteringen vara särdeles lämplig för mr Mi-
