ELFTE KAPITLET.
En firma upplöses.
Jag lät icke mitt beslut i fråga om parlamentsdebatterna svalna. Detta var ett av de järn som jag höll rödhett och smed med en ihärdighet som jag med gott samvete kan beundra. Jag köpte en godkänd lärobok i stenografiens ädla och hemlighetsfulla konst (den kostade mig tio shillings och sex pence) och störtade mig i ett hav av de mest invecklade svårigheter, som under loppet av några veckor bragte mig till vansinnets rand. De förändringar, som föranleddes av prickar, vilka på ett ställe betydde ett och på ett annat någonting helt annat; de underliga snedsprång som utfördes av cirklar; de obegripliga konsekvenser, som härflöto av tecken som liknade flugben; de förfärliga verkningarna av en släng på orätt ställe oroade mig icke blott under mitt vakna tillstånd, utan visade sig även för mig då jag sov. Sedan jag blint hade trevat mig fram genom dessa svårigheter och hade lärt mig alfabetet, som i och för sig var ett egyptiskt tempel, uppträdde en rad av nya skräckbilder, som kallades godtyckliga karaktärer, de mest despotiska karaktärer jag någonsin känt och som till exempel påstodo, att en tingest lik början till en spindelväv betydde »väntan», och att en med penna och bläck frambragt raket betydde »ofördelaktig». Då jag hade fäst dessa odjur i mitt minne, upptäckte jag, att de hade utdrivit allt annat därifrån, och då jag nu började från början igen, glömde jag bort dem; medan jag åter plockade upp dem, tappade jag andra delar av systemet; kort sagt, det var ett arbete, som kunde göra en förtvivlad.
Det skulle kanske även ha gjort mig förtvivlad. om icke Dora hade funnits, men hon var mitt av
