― 201 ―
ligt: »Nej, nej, nej! Det är så syndigt att tänka på någonting utom stackars pappa!» — Omfamnar J. och snyftar sig till sömns. (Måste icke D. C. anförtro sig åt tidens breda vingar? J. M)
Miss Mills och hennes dagbok utgjorde under denna tid min enda tröst. Att se henne, som kort förut hade sett Dora — att läsa begynnelsebokstäverna till Doras namn på hennes sympatetiska blad — detta utgjorde min enda hugsvalan. Jag kände mig till mods som om jag hade bott i ett korthus, som hade rasat och lämnat miss Mills och mig ensamma bland ruinerna, som om en bister trollkarl hade dragit kring mitt hjärtas gudinna en trollkrets, inom vilken jag icke kunnde komma annat än med tillhjälp av de omnämnda starka vingarna, som föra så många människor över så mycket!
