Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 204 ―

sig det ringaste samvete av att artigt hjälpa ett gammalt svartklätt fruntimmer ut ur en vagn, slå ihjäl den första, bästa proctor, hon frågade efter, förklara sin principal för dennes lagliga efterträdare samt bära den gamla damen (som stundom var i hög grad uppskrämd) bort till bemälde principals kontor. En hel hop fångar fördes till mig på detta sätt. I avseende på tillståndsbevis till giftermål steg konkurrensen till en sådan höjd, att en blyg herre, som önskade sig ett sådant, icke hade annat val än att giva sig åt förstkommande lockfågel eller låta dem slåss om honom, till dess han blev den starkastes byte. Under stridens hetta brukade en av våra skrivare sitta med hatten på sig inne på kontoret för att vara färdig att rusa ut och låta varje offer, som fördes in, gå ed inför någon bland vederbörande. Detta locknings- och tubbningssystem fortfar, efter vad jag tror, ännu i dag. Den sista gången jag var i Commons, kom en hövlig, korpulent person med vitt förkläde rusande emot mig ut ur en dörr och viskade till mig orden »tillståndsbevis för ingående av giftermål?» och det var endast med största svårighet jag kunde hindra honom från att taga mig i famn och bära mig in till en proctor.

Låt mig nu efter denna avvikelse fortsätta min resa till Dover.

Uti min tants hus fann jag allting i ett tillfredsställande skick och kunde sedan högligen glädja min tant genom underrättelsen om att hyresgästen hade ärvt hennes fiendskap till åsnorna och förde en ständig strid emot dem. Sedan jag hade avslutat den lilla affär jag hade att sköta därstädes, och sedan jag sovit där en natt, vandrade jag tidigt på morgonen till Canterbury. Det var nu åter vinter, och den friska, kalla, blåsiga dagen och det vidsträckta landskapet utövade en viss livande verkan på mina förhoppningar.

Då jag kom in i Canterbury, vandrade jag genom de gamla gatorna med en stilla glädje, som lugnade mitt sinne och lättade mitt hjärta. Där sutto de gamla skyltarna, de gamla namnen stodo på boddörrarna, och de gamla bodbetjänterna stodo innanför diskarna. Det