Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 205 ―

tycktes mig vara så länge sedan jag var skolgosse här, att jag undrade över att stället hade förändrats så föga, till dess jag kom att tänka på huru föga förändrad jag själv var. Sällsamt nog tycktes det lugna inflytande, som i mina tankar var oskiljaktigt från Agnes, genomtränga till och med själva den stad i vilken hon bodde. De ärevördiga domkyrkotornen och de gamla kråkor och kajor, vilkas kraxande läten gjorde dem ännu ödsligare än en fullständig tystnad skulle ha gjort; de förfallna portvalven, fordom fulla av bildstoder, som för länge sedan hade fallit ned och förvandlats till stoft, liksom de ärevördiga pilgrimer, som hade betraktat dem; de tysta vråarna, där hundraårig murgrön slingrade sig uppför gavlar och förfallna väggar; de gamla husen, det lantliga i stadens omgivningar, dess frukt- och köksträdgårdar — över allt och i allt kände jag samma renare luft, samma fridfulla, tankfulla, lugnande ande.

Då jag kom till mr Wickfields hus, fann jag i det lilla rummet på nedra botten, där Uriah Heep i forna tider hade haft sin plats, mr Micawber, som med trägen flit lät sin penna löpa. Hans svarta dräkt gav honom utseende av att tillhöra det juridiska skrået, och hans gestalt tog sig mycket stor och väldig ut i det lilla kontoret.

Mr Micawber blev utomordentligt glad över att få se mig men på samma gång en smula förlägen och skulle genast ha fört mig in till Uriah, om jag icke hade satt mig däremot.

»Ni vet ju att jag känner huset av gammalt», sade jag, »och att jag således själv hittar uppför trapporna. Nå, vad tycker ni om juridiken, mr Micawber?»

»Min bäste Copperfield», svarade han, »för en person med en livlig fantasi finnes det i de juridiska studierna en svår stötesten, nämligen den mängd detaljer de innefatta. Till och med i vår affärskorrespondens», tillade mr Micawber med en blick på några brev, som han höll på att skriva, »får inte själen svinga sig upp till någon sublimitet i uttryck och stil. Men i alla fall är det onekligen en stor och nobel verksamhet!»

Han berättade mig därefter, att han bodde uti Uriah