Den här sidan har korrekturlästs
― 294 ―
En dröm om att hon vinkar med sin lilla hand och om att vi gå vidare; om att hon ännu en gång stannar och ser sig om och skyndar bort till Agnes och giver Agnes framför alla andra sin sista kyss och sitt sista farväl.
Vi sätta oss tillsammans upp i vagnen, och jag vaknar upp ur min dröm och tror äntligen att allt är verklighet. Vid min sida sitter min kära, kära lilla hustru, som jag älskar så ömt!
»Är du lycklig nu, du tokiga gosse?» säger Dora, »och är du säker på att du inte ångrar dig?»
Jag har trätt åt sidan för att se vålnaderna av dessa dagar draga mig förbi. De ha dragit förbi, och jag låter min berättelse fortsätta sin resa.
