― 293 ―
av vilka jag njuter alldeles som om jag skulle ha gjort i varje annan dröm, utan att det ringaste märka hur de smaka, i det jag, så att säga, endast äter kärlek och bröllop och icke tror mera på rätterna än på någonting annat.
En dröm om att jag håller ett tal i samma drömmande tillstånd, utan någon föreställning om vad jag vill säga, med undantag av den, som kan innefattas i den fullkomliga övertygelsen att jag icke sagt någonting; om att vi alla äro mycket sällskapliga och hjärtligt glada (likväl alltjämt i en dröm), och om att Jip får smaka av bröllopstårtan, men sedan icke mår väl därav.
En dröm om att skjutshästarna äro i ordning och att Dora går ut för att kläda om sig; att tant och miss Clarissa stanna hos oss och att vi promenera i trädgården, och att tant, som vid frukosten hållit ett tal till Doras tanter, gör sig lustig över sig själv, men på samma gång är en smula stolt över sitt tal.
En dröm om att Dora är färdig och att miss Lavinia svävar omkring henne och ogärna vill mista den vackra leksak, som skaffat henne så mången behaglig sysselsättning; om att Dora gör en hel rad förvånade upptäckter av att hon glömt en hel hop småsaker, och om att alla springa var sin väg för att hämta dem.
En dröm om att alla skocka sig omkring Dora, då hon omsider börjar att taga avsked, i det de med sina granna färger och band likna en blomsterrabatt; om att min älskling nästan kväves bland blommorna och på en gång skrattande och gråtande kastar sig i mina svartsjuka armar.
En dröm om att jag ville bära Jip (som skall följa med oss), men att Dora säger nej, och att hon måste bära honom, emedan han annars kunde tro att hon icke längre höll av honom nu sedan hon blivit gift och att detta skulle krossa hans hjärta; om att vi arm i arm avlägsna oss och att Dora stannar, vänder sig om och säger: »Om jag någonsin varit stygg eller ovänlig mot någon, så glöm det!» och brister i gråt.
