― 304 ―
ökning i efterfrågan av peppar, men om icke vår konsumtion inverkade på marknaden, antager jag att åtskilliga familjer samtidigt måste ha avsagt sig bruket av denna krydda. Och det mest underbara av alltsammans var, att vi detta oaktat aldrig hade någonting i huset. Att tvätterskan pantsatte våra kläder och i ett tillstånd av rusig ånger kom för att bedja om ursäkt, är något som jag förmodar har hänt litet var, något som även gäller om skorstenselden, distriktsprutans oduglighet och uppsyningsmannens mened. Men såsom en för oss egendomlig otur är jag benägen att anse den omständigheten, att vi kommo att städja en piga med smak för starka drycker, som ökade vår porterräkning i värdshuset med sådana oförklarliga poster som »ett kvarter rompunsch (mrs C.)», »ett halvkvarter genever med kryddnejlikor (mrs C.)», »ett glas rom med pepparmynta (mrs C.)» — varvid parenteserna alltid skulle betyda Dora, vilken, såsom det vid en närmare undersökning visade sig, antogs ha inmundigat alla dessa förfriskningar.
En av våra första bedrifter i hushållsväg var en liten middag för Traddles, vilken jag mötte i staden och bad följa mig ut på eftermiddagen. Han samtyckte gärna, och jag skrev till Dora för att underrätta henne om att jag ämnade taga honom med mig hem till middagen. Vädret var vackert, och under vägen var min husliga sällhet föremålet för vårt samtal. Traddles var alldeles uppfylld därav och sade, att då han tänkte sig ett sådant hem, där Sofi väntade på honom och höll allting i ordning åt honom, kunde han icke föreställa sig att någonting vidare fattades i hans lycka.
Jag skulle icke kunnat önska mig en täckare liten värdinna vid övre ändan av bordet, men däremot skulle jag verkligen önskat mig litet mera utrymme, då vi satte oss till bords. Jag vet icke hur det kom sig, men ehuru vi endast voro två personer, hade vi alltid ont om utrymme, på samma gång som vi likväl alltid hade tillräckligt med rum för att förlägga allting. Jag misstänker att skälet därtill låg däruti att ingenting hade sin
