― 354 ―
Under hela vägen hit hade jag trott att hon gick till något hus, ja, jag hade till och med hyst en dunkel förhoppning om att detta hus på ett eller annat sätt möjligen kunde stå i förbindelse med den försvunna flickan, men den där mörka glimten av floden genom valvet hade instinktlikt förberett mig på att hon icke skulle komma att gå längre.
Denna trakt var vid den tiden ödslig och på aftonen mera tryckande, dyster och enslig än någonstädes i London. Det fanns varken kajer eller hus på den ödsliga vägsträckan till det stora fängelset med de nakna murarna. Ett smutsigt dike avsatte sin gyttja på fängelsets murar. Strävt gräs och frodiga buskväxter betäckte hela den kärraktiga trakten. På ett håll stodo ruttnande skelett av hus, som vid en ogynnsam tidpunkt hade blivit påbörjade, men sedan aldrig fullbordade. På ett annat var marken betäckt med rostiga järnvidunder: gamla ångpannor, hjul, knän, rör, ugnar, skovlar, ankare, dykarklockor, väderkvarnsvingar och Gud vet allt vad för sällsamma föremål, som blivit samlade av någon spekulant och lågo där i stoftet, varunder de, sedan de till följd av sin egen tyngd hade sjunkit ned i den av regn uppblötta marken, sågo ut som om de förgäves sökte dölja sig. Bullret och eldskenet från åtskilliga maskinverkstäder utmed floden uppsteg i kvällens mörker för att störa allting, med undantag av den tunga och obrutna rök, som strömmade ut ur deras skorstenar. Gyttjiga gropar och stigar, som slingrade sig fram mellan gamla träpålar — vilka voro överdragna med en sjuklig substans, som liknade gröna hårtestar, varjämte lappar av det sista årets plakat, som utlovade belöning för tillrättaskaffandet av liken efter drunknade, fladdrade för vinden uppe på dem — förde genom slam och dy ned till den punkt, där vattnet nu stod vid ebb. Det gick en sägen om att en av de gropar, där liken blevo nedkastade, då den stora pesten rasade, skulle finnas där i närheten, och förödelsens styggelse tycktes verkligen därifrån ha utbrett sig över hela platsen. Eller också såg det ut som om den sä småningom hade kommit i
