― 386 ―
Kärlekens snabba öga förblindas icke så lätt, då det tillhör det kvinnliga könet. Mr Micawber ämnar resa till London. Ehuru han omsorgsfullt dolde sin handstil denna morgon före frukosten, då han skrev den adress, som han fäste på den lilla bruna kappsäcken från lyckligare dagar, upptäckte dock det äktenskapliga bekymrets örnblick tydligt bokstäverna don. Diligensens mål i West End är »Guldkorset». Vågar jag varmt besvärja mr T. att uppsöka min vilseledde make och bringa honom till förnuft? Vågar jag bedja mr T. att träda emellan mr Micawber och hans djupt sörjande familj? Ack nej, ty detta skulle vara för mycket!
Om mr Copperfield ännu minnes en av ryktet okänd, skulle mr T. då vilja meddela honom försäkran om min oförändrade aktning och liknande böner? I alla händelser torde han ha den godheten att betrakta detta meddelande såsom strängt enskilt och såsom ett, varpå det under inga villkor bör, om än aldrig så avlägset, hänsyftas i mr Micawbers närvaro. Om mr T. någonsin skulle besvara det (vilket jag icke kan annat än anse högst osannolikt), skall ett brev, adresserat till M. E. Canterburys postkontor, ha mindre smärtsamma följder än varje sådant, adresserat omedelbarligen till en, som i yttersta bedrövelse tecknar sig
Mr Thomas Traddles' aktningsfulla vän och supplikant
Emma Micawber.»
»Vad tänker du om det där brevet?» sade Traddles
med en blick på mig, då jag hade läst igenom det två
gånger.
»Vad tänker du om det andra?» svarade jag, ty han läste ännu däruti med rynkad panna.
»Jag tänker att dessa båda tillsammans, Copperfield», svarade Traddles, »betyda mera än mr och mrs Micawbers brev vanligen pläga — men vad, vet jag inte. Båda äro utan tvivel skrivna i god tro och utan något hemligt avtal. Stackars människa!» han syftade på mrs Micawbers brev, och vi stodo bredvid varandra och jäm-
