― 425 ―
»Ja, se jag bara frågar», fortfor mr Omer, »därför att jag gärna skulle vilja vara med i vad som kommer att göras. Skriv upp mig för hur mycket som helst som ni anser rätt, och låt mig sedan få veta det. Jag trodde aldrig att den där flickan var dålig i botten, och det gläder mig att höra, att hon inte är det. Och det ska också komma att gläda min dotter Minni. Unga kvinnor äro fulla med motsägelser i somliga ting — hennes mor var precis likadan som hon — men deras hjärtan äro veka och goda. Det är bara förställning å Minnis sida, hennes förargelse på Martha. Varför hon ansåg nödvändigt att förställa sig, ska jag inte kunna säga, men bara förställning var det. I tysthet skulle hon kunna göra henne hur mycket gott som helst. Skriv därför upp mig för vad ni tycker och låt mig i några rader få veta vart jag ska skicka det. Ack ja, Herre Gud!» sade mr Omer, »när en människa närmar sig den tid, då båda ändarna av livet mötas, när hon, hur kry hon än må vara, finner sig för andra gången kringrullad i ett slags gångstol, borde hon vara hjärtinnerligt glad över att få göra en god gärning, om hon kan. Hon behöver ju själv så mycken godhet och vänlighet. Och jag talar inte bara om mig själv, sir», sade mr Omer, »ty såsom jag betraktar sakerna, gå vi allesammans utför backen, vilken ålder vi än må ha, därför att tiden inte står stilla ett enda ögonblick. Låt oss därför alltid söka att göra gott och vara hjärtinnerligt glada, om vi kunna det! Det är min tanke om saken.»
Han knackade askan ur sin pipa och lade den på en hylla som enkom för detta ändamål var anbragt på stolsryggen.
»Så se vi till exempel Emilis kusin, han som hon skulle bli gift med», sade mr Omer och gnuggade sakta sina händer, »och han är en så präktig karl som någon i Yarmouth. Han kommer hit ibland om aftnarna och språkar eller läser för mig, och det ibland en hel timma. Se det vill jag kalla en god gärning! Hela hans liv är en rad av goda gärningar.»
»Jag står just på väg att besöka honom», sade jag.
