Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/456

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 452 ―

»Vad har ni vidare att anföra? Om det är något, så fram med det. Varför ser ni på mig så där?»

Mr Micawber återgick skyndsamt till sitt brev, endast allt för glad att få fortsätta något varmed han var så högligen belåten.

»För det tredje och sista. Jag är nu med tillhjälp av — Heeps — falska böcker och — Heeps — riktiga anteckningar, som börja med den delvis förstörda enskilda journalen (vilken jag icke förmådde fatta och förstå, då mrs Micawber, i det vi togo vår nuvarande bostad i besittning, händelsevis upptäckte den i en lår eller låda, som är bestämd att mottaga den på vår husliga härd förbrända askan) i stånd att bevisa, att den olycklige mr W:s svagheter, hans fel, ja, själva hans dygder, hans faderliga kärlek och hederskänsla, blivit under flera år använda av — Heep — till befrämjande av dennes skändliga planer; att mr W. under flera år på varje upptänkligt sätt blivit bedragen och plundrad till den snikne, falske och girige — Heeps — pekuniära riktande; att — Heeps — huvudsyfte, näst tillfredsställandet av hans begär efter slem vinning, bestått uti att till den grad kuva mr och miss W. (om hans ytterligare planer och avsikter i fråga om den senare vill jag här icke orda), så att de helt och hållet råkade i hans våld. Vidare, att hans sista, endast för några få månader sedan verkställda dåd bestod uti att förmå mr W. att utfärda en förklaring, genom vilken han avsade sig all andel i firman, ja, till och med avhände sig bohaget i detta hus, mot att till vederlag härför erhålla en viss bestämd livränta, som riktigt och ordentligt skulle utbetalas till honom av — Heep — på de fyra sedvanliga kvartalsdagarna varje löpande år; att dessa snaror — begynnande med oroande och förfalskade räkenskaper över den förmögenhet, som hos mr W. är deponerad på en tid, då mr W. hade inlåtit sig i oförsiktiga och illa beräknade spekulationer och måhända icke hade i handom de penningar, för vilka han var håde moraliskt och juridiskt ansvarig — fortsatta med föregivna penninglån mot en oerhörd ränta, vilka i själva verket kommo från