TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Mr Micawbers transaktioner.
Detta är icke rätta ögonblicket att beskriva min själs tillstånd under dess börda av sorg. Jag började tro, att det låg en oöverstiglig skiljemur mellan mig och framtiden, att mitt livs verksamhet och energi voro brutna, att jag aldrig kunde finna någon tillflykt utom i graven. Jag började att tro detta, säger jag, men likväl icke under den första våldsamheten av min sorg. Jag kom endast långsamt därhän. Om de händelser, som jag nu står i begrepp att berätta, icke hade trängt sig tillsammans omkring mig, i början för att förvirra och slutligen öka min smärta, är det möjligt, ehuru jag icke anser det sannolikt, att jag genast skulle ha försjunkit i detta tillstånd. Så som det nu förhöll sig, inträdde en mellantid innan jag till fullo kände min egen olycka — en mellantid, under vilken jag till och med trodde att dess skarpaste smärtor voro förbi, och då mitt hjärta kunde trösta sig med minnet av allt det oskyldiga och sköna i denna kärleksroman, som nu för alltid var avslutad.
När det först föreslogs att jag skulle resa utrikes eller hur det gick till att vi alla kommo överens om att jag skulle försöka återvinna mitt själslugn genom omväxling av vistelseort och resor, vet jag icke ens nu med bestämdhet. Agnes' ande genomträngde till den grad allt vad vi tänkte, sade och gjorde under denna sorgens tid, att jag antager att det var hennes inflytande som denna plan måste tillskrivas; men Agnes' inflytande var så tyst och stilla, att jag icke känner någonting vidare om saken.
Och nu började jag sannerligen tro, att i min gamla tankeförbindelse mellan henne och det där fönstret i
