Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/477

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 473 ―

mening vid denna sista fras; jag vet icke om någon någonsin gör eller gjort det, men han tycktes i mer än vanlig grad njuta därav och upprepade »som mellan man och man.»

»Jag föreslår», fortfor mr Micawber, »växlar — en bekvämlighet för handelsvärlden, för vilken vi, efter vad jag tror, ursprungligen ha att tacka judarna, vilka synas mig ha haft tusan så mycket att göra med dem allt sedan — efter som de kunna diskonteras. Men ifall en löpande revers eller vilken annan säkerhet som helst skulle föredragas, så skall jag med största nöje utfärda varje sådant slags dokument — som mellan man och man.»

Min tant anmärkte, att i ett fall, där båda parterna voro villiga att gå in på vad som helst, tog hon för givet att det icke skulle bli någon svårighet att avgöra denna punkt. Mr Micawber var av samma åsikt.

»I avseende på våra husliga anordningar», sade mr Micawber med en viss stolthet, »för att gå den bestämmelse till mötes, åt vilken vi nu kunna anses ha frivilligt överlämnat oss, så tager jag mig friheten att meddela er följande. Min äldsta dotter infinner sig varje morgon klockan fem i ett närbeläget etablissemang för att förvärva sig färdighet uti den process — ifall det kan kallas en process — som består uti att mjölka kor. Mina yngre barn ha fått order att, så noga som omständigheterna tillstädja, observera de uti de fattigare kvarteren av denna stad pålagda svinens och hönsens levnadsvanor, en sysselsättning, varifrån de vid tvenne tillfällen ha blivit hemförda, sedan de på ett hår när varit på väg att bli överkörda. Själv har jag under sist förflutna vecka ägnat någon uppmärksamhet åt konsten att baka bröd, och min son Wilkins har dragit ut med en vandringsstav och drivit boskap, då han av de råa legohjon, som hava kreaturen under sin vård, fått tillstånd att göra någon frivillig tjänst i denna riktning, vilket jag likväl, till skam för vår natur, måste tillstå att det icke var ofta, eftersom han gemenligen blivit med eder och förbannelser tillsagd att låta bli.»