― 475 ―
bistånd. Jag kan inte tro annat», sade mrs Micawber med ett uttryck av djupt skarpsinne, »än att det gives medlemmar av min familj, som befarat att mr Micawber skulle anmoda dem om deras namn, jag menar icke för att tilldelas våra barn i dopet, utan för att sättas på växlar och diskonteras på börsen.»
Den skarpsinniga min, varmed mrs Micawber förkunnade denna upptäckt, liksom om ingen någonsin förr hade kunnat tänka sig den, tycktes nästan överraska min tant, som helt tvärt svarade:
»Ja, min fru, i det hela taget skulle det inte förvåna mig om ni hade rätt.»
»Som mr Micawber», fortfor mrs Micawber, »nu står på väg att avkasta de pekuniära bojor, som så länge klavbundit honom, och börja en ny bana i ett land, där det finns tillräcklig plats för hans talanger, vilket enligt min tanke är särdeles viktigt, eftersom mr Micawbers talanger förnämligast behöva plats, så synes det mig som om min familj borde begagna detta tillfälle till en försoning. Vad jag skulle önska se, vore en sammankomst mellan mr Micawber och min familj vid en festlig måltid, given på min familjs bekostnad, där mr Micawber, sedan hans skål blivit föreslagen av någon ledande medlem av min familj, kunde få tillfälle att utveckla sina åsikter.»
»Min bästa vän», inföll mr Micawber med en viss hetta, »jag må så gärna först som sist uttryckligen förklara, att, ifall jag skulle komma att utveckla mina åsikter inför denna församlade grupp, dessa möjligen skulle befinnas vara av förnärmande natur, eftersom, enligt min uppfattning, din familj i det stora hela äro ena oförskämda snobbar och var för sig ena inpiskade skälmar.»
»Nej, Micawber!» sade mrs Micawber och skakade på huvudet. »Du har aldrig förstått dem, och de ha aldrig förstått dig.»
Mr Micawber hostade.
»De ha aldrig förstått dig, Micawber», sade hans maka. »De ha kanske inte varit i stånd därtill. Om så
