― 488 ―
Vi foro framåt, ut genom staden, till kyrkogården i Hornsey.
»Bättre här än på gatan», sade min tant. »Här blev han född.»
Vi stego ur och följde den simpla kistan till ett hörn av kyrkogården, som jag mycket väl erinrar mig och där en bön lästes över hans stoft.
»I dag för trettiosex år sedan, min vän», sade min tant, medan vi gingo tillbaka till droskan, »blev jag gift. Gud förlåte oss alla!»
Vi satte oss upp under tystnad, och sålunda blev hon länge sittande vid min sida, med min hand i sin. Slutligen brast hon helt plötsligt ut i gråt och sade:
»Han var en vacker karl, då jag gifte mig med honom, Trot — och så bedrövligt förändrad han sedan blev!»
Det räckte icke länge. Sedan tårarna hade lättat henne, blev hon snart åter lugn, ja, till och med glad. Hennes nerver hade blivit en smula skakade, sade hon, annars hade hon icke givit vika därför. Gud förlåte oss alla!
Vi foro nu tillbaka till hennes lilla hus i Highgate, där vi funno följande korta biljett, som hade kommit från mr Micawber med morgonposten.
- »Canterbury, fredag.
»Min bästa miss Trotwood och Copperfield!
»Det sköna förlovade land, som nyss hägrade vid horisonten, är åter insvept i ogenomträngliga dimmor och för evigt försvunnet ur sikte för det stormdrivna vrak, vars dom är beseglad!
»En arresteringsorder har blivit utfärdad (från H:s maj:ts höga rätt Kings Bench i Westminster) uti ännu ett mål, Heep mot Micawber, och svaranden i detta mål är ett byte för den sheriff, som utövar laga jurisdiktion i detta distrikt.
