Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/499

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 495 ―

hörnen. Då jag kom ned till stranden, såg jag icke blott fiskarne, utan stadens halva befolkning, stå där i lä bakom byggningarna och då och då våga sig fram och trotsa stormens raseri för att se ut över havet, men blåsa alldeles ut ur sin kurs, då de sökte att kryssa tillbaka igen.

Bland dessa trupper stötte jag på gråtande kvinnor, vilkas män voro ute med sill- eller ostronbåtar, om vilka man endast hade alltför stort skäl att tro att de hade förlist innan de kunnat komma i hamn någonstädes på kusten. Gråskäggiga sjömän skakade på huvudet, i det de sågo från vattnet upp till himmelen, och mumlade åt varandra; skeppsredare voro i orolig spänning; barn stodo skockade tillsammans och sågo in i de äldres ansikten, ja, även kraftiga matroser sågo allvarliga och oroliga ut och riktade bakom sina gömslen sina kikare, som om de spejat efter en fiende.

Det förfärliga havet självt förvirrade mig, då jag, omtöcknad av den förblindande blåsten, de kringflygande stenarna och sanden och det hemska dånet, kunde få tillräckligt andrum till att betrakta det. Då de höga vattenväggarna kommo rullande in och, då de voro som högst, störtade ned i bränningen, såg det ut som om den minsta av dem skulle uppsluka staden. Då den tillbakavikande vågen svallade undan med ett hest rytande, tycktes den bilda djupa hålor i stranden, som om den haft för avsikt att undergräva jorden. Då några vittoppiga vågor kommo dundrande framåt och slogo sig i stycken innan de hunno land, tycktes varje fragment av det förra hela äga fulla kraften av dess raseri och rusa fram för att ingå som beståndsdel i ett nytt vidunder. Vågberg förvandlades till dalar, genom vilka någon enstaka stormfågel stundom strök fram; vågdalar upptornades till berg, vattenmassor sprängdes och skakade stranden med ett dånande brak; varje formation rullade vilt framåt, så snart den blev skapad, för att ändra gestalt och plats och tränga ut en annan gestalt och plats; den skenbara stranden borta vid horisonten med dess träd och torn steg och föll; molnen jagade fram i snabba