― 501 ―
arbeta med yxor, och i synnerhet en rask och livlig gestalt, med långt, knollrigt hår, som syntes över alla de andra. Men i detta ögonblick höjdes från stranden ett högt anskri, som hördes till och med över havets och stormens dån: en jättelik våg vräkte sig över det rullande vraket, sopade ren däcket och slungade folk, spiror, vattenfat, plankor och stycken av relingen hoptals ned i den sjudande bränningen.
Den andra masten, på vilken satt några trasor av ett sönderslitet segel, stod ännu, och ett vilt virrvarr av söndersprunget tågverk piskade emot, den. Fartyget hade stött på en gång, lyft sig och så stött på ännu en gång, sade samme fiskare med hes röst i mitt öra. Jag tyckte att han även tillade, att fartyget höll på att brista midskepps, och jag kunde lätt föreställa mig det, ty det rullade och stampade allt för våldsamt för att något människoverk länge skulle kunna göra motstånd. Medan han talade, höjdes åter på stranden ett högt skri av medlidande, fyra män uppstego med vraket ur djupet, hållande sig fast i tacklingen på den kvarstående masten, där den raska och livliga gestalten med det knollriga håret satt högst upp.
Det var en klocka ombord, och medan fartyget rullade och stampade som ett vilt, ursinnigt djur, än visande oss hela ytan av däcket, då det krängde över mot land, än åter endast kölen, då det tog ett vilt språng och krängde över mot havet, ringde klockan, och dess ljud, dessa olyckligas likringning, fördes över till oss av stormen. Åter förlorade vi det ur sikte, och åter höjde det sig i vädret. Två människor voro nu försvunna. Ångesten på stranden tilltog allt mera. Karlarna suckade och knäppte ihop sina händer, kvinnorna skreko och vände bort sina ansikten. Några sprungo vilt fram och tillbaka och ropade på hjälp där ingen hjälp stod att få. Bland dessa var även jag själv, och alldeles utom mig besvor jag en klunga matroser, som jag kände, att icke låta dessa båda arma varelser förgås inför våra ögon.
Medan de på ett upprört sätt förklarade för mig — Jag vet icke hur, ty det lilla jag kunde höra, var jag
