Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/527

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 523 ―

»Och om han så gör», sade mrs Micawber, »om han inser sin ställning, har jag inte då rätt uti att säga, att mr Micawber skall stärka bandet mellan honom och Britannia? Skulle väl en inflytelserik, offentlig karaktär, som framträder på det andra halvklotet, icke göra sitt inflytande gällande här hemma? Kan jag vara nog enfaldig att tro, att mr Micawber, om han svänger talangens och maktens trollspö i Australien, skulle vara ett intet i England? Jag är endast en kvinna, men jag skulle vara ovärdig mig själv och min pappa, om jag gjorde mig skyldig till en så orimlig enfald!»

Mrs Micawbers övertygelse om det ovederläggliga i hennes argument lade en moralisk höghet i hennes ton, sådan jag tror att jag aldrig förr hade hört i densamma.

»Och därför är det», fortfor mrs Micawber, »som jag så mycket livligare önskar, att vi i en kommande tid åter måtte leva upp i moderlandet. Mr Micawber torde möjligen bliva — jag kan inte dölja för mig själv att det är en möjlighet att mr Micawber skall bliva — ett blad i historien, och då bör han även vara representerad i det land som gav honom livet, men icke gav honom bröd!»

»Min älskling», sade mr Micawber, »jag kan omöjligen undgå att röras av din kärlek. Jag är ständigt beredd att böja mig för ditt goda förstånd. Det som skall ske, skall ske. Himlen förbjude att jag skulle missunna mitt fosterland en del av den förmögenhet som våra efterkommande möjligen kunna samla!»

»Det är bra», sade min tant och nickade bort åt mr Micawber, »och jag dricker allas er skål och önskar er all möjlig lycka och framgång!»

Mr Peggotty satte ned de båda barnen, som han hade gungat på sina knän, för att i förening med mr och mrs Micawber dricka allas vår skål, och då han och Micawbers hjärtligt skakade hand såsom kamrater, och hans bruna anlete uppklarnade till ett leende, kände jag, att han skulle skapa sig en bana, förvärva sig ett gott namn och rykte och bli älskad, vart han än tog vägen.

Även barnen ålades att var i sin stad doppa en sked i mr Micawbers bägare och dricka oss till i dess innehåll.