― 530 ―
rastlöst, utan att stanna, från det ena stället till det andra; stundom dröjde jag länge på en och samma ort. Jag hade icke något mål, icke någon upprätthållande själ inom mig, var jag än befann mig.
Jag var i Schweiz, dit jag hade kommit från Italien över ett av de stora alppassen och hade sedan med en vägvisare vandrat omkring på fjällstigarna. Ifall dessa hemska ödemarker hade talat till mitt hjärta, så visste jag det åtminstone icke. Jag hade funnit något sublimt och underbart i de förfärliga höjderna och bråddjupen, i de dånande forsarna och i is- och snööknarna, men ännu hade de icke lärt mig något annat.
En afton före solens nedgång kom jag ned i en dal, där jag ämnade tillbringa natten. Medan jag steg ned i den längs utmed sidan av det berg, varifrån jag såg den skimra fram långt nedanför mig, tror jag, att någon länge okänd förnimmelse av skönhet och lugn, något av dess frid framkallat mildrande inflytande svagt rörde sig i mitt bröst. Jag erinrar mig, att jag en gång stannade försänkt i en sorg, som icke var uteslutande förlamande, icke full av förtvivlan. Jag erinrar mig, att jag nästan hoppades, att någon förändring till det bättre var möjlig inom mig.
Jag kom ned i dalen, i det aftonsolen lyste på de avlägsna snötoppar, som inneslöto den såsom eviga moln. Foten av de berg, som bildade ett svalg, varuti den lilla byn låg, var beklädd med en yppig gräsmatta, och högt ovanför denna blidare vegetation växte skogar av mörka furor, vilka som en kil klövo vinterns snödrivor och hejdade lavinen. Ovanför dessa syntes den ena raden efter den andra av grå klippor, klar is och jämna gräsplättar, alltsammans så småningom sammanflytande med snön, som krönte det hela. Spridda här och där på bergets sluttningar lågo enstaka trähus, varje litet hus ett hem, vilka mot de upptornade höjderna sågo så dvärglika ut, att de tycktes vara för små till leksakshus. Detsamma var fallet med den tätt sammanbyggda byn nere i dalen, med dess träbro över forsen, där denna störtade sig över klippblock och brusade framåt mellan trä-
