― 539 ―
»Så där vid pass tre år», svarade jag.
Kyparen, som förmodligen hade bott i sin kyrkvaktarbänk i fyrtio år, kunde icke fortsätta ett så obetydligt ämne, utan frågade mig vad jag önskade till middag.
Jag kände att jag åter var i England och kände mig helt nedslagen på Traddles vägnar. Det tycktes icke finnas något hopp för honom. Jag beställde helt blygsamt litet fisk och en biffstek och stod vid kaminen och grubblade över hans obetydlighet.
I det jag följde överkyparen med ögonen, kunde jag icke låta bli att tänka, att den trädgård, i vilken han efter hand hade vuxit upp till den blomma han nu var, sannolikt var en svår plats att växa upp uti, ett så föråldrat, styvnackigt, genomsolitt, högtidligt och vördnadsvärt utseende hade den. Jag såg mig omkring i rummet, där det sandade goivet utan tvivel sandades på samma sätt då den gamle kyparen var gosse — ifall han någonsin hade varit gosse, vilket föreföll tämligen osannolikt — och på de blanka borden, där jag såg mig själv avspeglad i glatta djup av gammal mahogny, och på lamporna, i vilkas ordnande eller putsning icke ett enda fel kunde anmärkas, och på de trevliga, med polerade mässingsstänger försedda, gröna gardinerna, som slöto tätt omkring de olika avplankningarna; och på de två stora, muntert flammande stenkolsbrasorna; och på de långa raderna av karaffiner, tjocka och utsvällda, liksom i medvetande av pipor gammalt dyrt portvin nere i källrarna, och både England och juridiken tycktes mig vara mycket svåra att taga med storm. Jag gick upp på mitt sovrum för att byta om mina våta kläder, och det ofantliga omfånget av det gamla panelade rummet (som, efter vad jag erinrar mig, låg över portvalvet till Grays Inn) och den fyrstolpiga sängens trygga ofantlighet och dragkistans okuvliga gravitet tycktes alltsammans förena sig i att bistert rynka pannan åt Traddles' utsikter eller åt varje sådan djärv yngling. Jag gick åter ned till min middag, och själva måltidens långsamma komfort och den tysta ordentligheten i rummet — som var tomt på gäster, emedan de långa ferierna
