― 555 ―
lock blevo alldeles röda av det ovanliga retmedel varmed han smorde sig. »Mrs Chillip», fortfor han på det långsammaste och lugnaste sätt, »riktigt elektriserade mig genom att påpeka, att mr Murdstone ställer upp en bild av sig själv och kallar den den gudomliga naturen. Man skulle kunnat slå mig till marken med en gåspenna, sir, det försäkrar jag, då mrs Chillip sade så. Damerna äro skarpa iakttagare, sir!»
»Ja, genom en inre syn», sade jag till hans innerliga förnöjelse.
»Det gläder mig utomordentligt att höra en sådan bekräftelse på min åsikt, sir, det kan jag försäkra er. Mr Murdstone håller stundom offentliga tal, och man säger — kort sagt, det är mrs Chillip som säger det — att ju dystrare och värre tyrann han på sista tiden blivit, desto grymmare äro hans läror.»
»Jag tror att mrs Chillip har fullkomligt rätt», sade jag.
»Mrs Chillip går till och med så långt, att hon säger», fortfor han, den frommaste av alla små manspersoner, högligen uppmuntrad, »att hon säger, att vad sådana människor kalla religion inte är annat än en ventil för deras elaka lynne och deras övermod. Och det får jag säga», fortfor han och lade huvudet milt på sned, »att jag verkligen inte kan i nya testamentet finna något stöd för mr och miss Murdstones läror.»
»Ja, jag har heller aldrig där funnit något sådant.»
»Emellertid», sade mr Chillip, »äro de allt annat än avhållna, och som de äro mycket frikostiga med att döma envar till fördärv, som inte tycker om dem, så finns det verkligen en hel hop med fördärv i vår trakt. Mrs Chillip säger emellertid, att de lida ett ständigt straff, ty de måste vända sig inåt och leva av sina egna hjärtan, och deras hjärtan äro en mycket dålig föda. Men ursäkta, sir, att jag återkommer till ert arbete med hjärnan. Utsätter ni den inte därigenom för en alltför stor spänning?»
Under den av mr Chillips toddydrickande framkallade spänningen i hans egen hjärna fann jag det icke synner-
