― 8 ―
eller en begum.[1] I alla händelser kom underrättelsen om hans död tio år senare från Indien till England. Vilken inverkan denna underrättelse hade på min tant, vet ingen; ty strax efter skilsmässan antog hon åter sitt flicknamn, köpte sig ett hus i en by vid havskusten och slog sig ned där som en ogift dam tillsammans med en jungfru för att hädanefter ständig leva i den strängaste avsöndring från världen.
Min far hade en gång, efter vad jag tror, varit hennes gunstling, men hon hade blivit förnärmad av hans giftermål, på den grund att min mor var en »vaxdocka». Hon hade aldrig sett min mor, men visste att hon icke hade fyllt tjugu år. Min far och miss Betsey träffades aldrig mera. Han var dubbelt så gammal som min mor, då han gifte sig med henne, och av en svag kroppskonstitution. Han dog ett år efteråt och, såsom jag redan nämnt sex månader innan jag kom till världen.
Sålunda stodo sakerna på eftermiddagen till den där, om jag så får kalla den, händelserika och viktiga fredagen. Jag kan därför icke göra anspråk på att då hava vetat huru sakerna stodo eller att äga något på mina egna sinnens intyg grundat minne av vad som här följer.
Min mor satt vid eldbrasan, klen till hälsan och dyster till lynnet, och såg in i den genom sina tårar, djupt bekymrad över sig själv och den faderlöse lille främling, vilken redan genom några profetiska knappnålsbrev i en byrålåda uppe i sängkammaren hälsades välkommen till en värld, som icke på ringaste sätt visade sig intresserad av frågan om hans ankomst; min mor, säger jag, satt vid eldbrasan denna klara blåsiga marsafton, mycket rädd och nedslagen och mycket tveksam huruvida hon skulle med livet genomgå den prövning, som förestod henne, då hon, i det hon torkade sina ögon, kom att lyfta upp dem mot fönstret mitt emot och fick se en främmande dam komma gående genom trädgården.
- ↑ Babu, indisk titel = herre eller egentligen furste; begum = indisk furstinna.
