— 126 —
»Om ni tror, Steerforth», sade mr Mell, »att jag inte vet vilket inflytande ni har på alla här» — han lade sin hand på mitt huvud, utan att, efter vad jag förmodar, tänka på vad han gjorde — »eller att jag inte märkt huru ni under de sista minuterna uppeggat de mindre gossarna till alla slags förnärmelser mot mig, så misstager ni er.»
»Jag besvärar mig inte med att tänka det ringaste på er», svarade Steerforth kallt, »således tycks jag inte kunna misstaga mig.»
Och om ni använder er ställning såsom favorit här, sir», fortfor mr Mell med skälvande läppar, »till att förolämpa en gentleman…»
»Vad för en? Var är han?» sade Steerforth.
Här ropade en av gossarna: »Fy, Steerforth! Det där är inte rätt!» Det var mr Traddles, vilken mr Mell genast gjorde helt snopen genom att befalla honom att vara tyst.
»Till att förolämpa en person, som haft mycken motgång i livet och aldrig förnärmat er, men väl givit er många skäl, vilka ni är tillräckligt gammal och förståndig för att kunna fatta, till att inte håna honom», sade mr Mell, medan hans läppar skälvde allt häftigare, »så begår ni en låg och dålig handling. Ni kan sätta er eller stå, eftersom ni behagar, sir. Fortsätt, Copperfield.»
»Vänta ett ögonblick, unge Copperfield», sade Steerforth och närmade sig. »Jag vill säga er en sak, mr Mell, en gång för alla. Då ni tar er friheten att kalla mig låg eller dålig eller någonting dylikt, är ni en oförskämd tiggare. En tiggare är ni alltid, som ni vet, men om ni gör detta, är ni en oförskämd tiggare.»
Jag vet inte riktigt, om han ämnade slå till mr Mell eller om mr Mell ämnade slå till honom, eller om en sådan avsikt fanns på någondera sidan, men jag såg hela skolan bli så stel och orörlig, som om den blivit förvandlad till sten, och jag upptäckte, att mr Creakle stod mitt ibland oss med Tungay vid sin sida, och att mrs och miss Creakle tittade in genom dörren, som om
