— 164 —
mått av den här unga skolgossen. Vill ni följa med mig in i butiken, master Copperfield?»
På mr Omers anhållan gick jag framför honom, och sedan han hade visat mig ett stycke kläde, som han sade vara extra superfint och alltför gott till sorgkläder efter andra än föräldrar, tog han mått av mig och antecknade det i en bok. Medan han var sysselsatt därmed, fäste han min uppmärksamhet på varulagret och vissa moder, vilka, efter vad han sade, »nyss hade kommit upp», och på vissa andra moder, vilka, efter vad han sade, »nyss hade lagts bort».
Och på det sättet förlora vi ganska ofta en hel hop pengar», sade mr Omer. »Men moderna likna mänskliga varelser. De komma upp, ingen vet när, varför eller hur, och de läggas bort, ingen vet när, varför eller hur. Allting liknar, enligt min tanke, livet, bara man betraktar det från den synpunkten.»
Jag var alltför bedrövad för att diskutera denna fråga, vilken möjligen i alla händelser torde ha överstigit min fattningsgåva, och mr Omer förde mig tillbaka in i rummet åt gården, medan han under vägen andades med en viss svårighet.
Därefter ropade han nedåt en liten halsbrytande trappa bakom en dörr: »Kom upp med teet och smörgåsarna!» vilka också efter någon tid, varunder jag satt och tittade mig omkring och tänkte och lyssnade på hur det syddes inne i rummet och på den melodi, som hamrades på andra sidan av gården, kommo in på en bricka och befunnos vara ämnade åt mig.
»Jag har känt er», sade mr Omer, sedan han betraktat mig några minuter, under vilka jag icke hade gjort något djupt hål i frukosten, eftersom de svarta sakerna fördärvade min matlust, »jag har känt er en lång tid, min unge vän!»
»Har ni det, sir?»
»I hela ert liv», sade mr Omer, »ja, Jag kan till och med säga förr. Jag kände er far före er. Han höll sina fem fot och nio och en halv tum, och han ligger sex fot djupt.»
