— 198 —
»Ja, Murdstone och Grindbys vinhandelskontor», svarade han.
Jag förmodar att jag såg något tveksam ut, ty han fortfor hastigt:
»Du har nog hört talas om kontoret eller affären eller källrarna eller varvet eller någonting dylikt.»
»Jag tror att jag hört affären nämnas», sade jag, i det jag erinrade mig vad jag dunkelt visste om hans och hans systers tillgångar, »men jag vet inte när.»
»Ja, det kan också göra detsamma», genmälde han. »Mr Quinion sköter den där affären.»
Jag kastade en vördnadsfull blick på den senare, där han stod och såg ut genom fönstret.
»Mr Quinion tycker, att då den ger sysselsättning åt några andra gossar, den även skulle kunna sysselsätta dig på samma villkor.»
»Eftersom han ju ändå inte har några andra utsikter, Murdstone», yttrade mr Quinion halvhögt, i det han till hälften vände sig om emot honom.
Mr Murdstone fortfor med en otålig, nästan förtretad åtbörd, utan att fästa nägon uppmärksamhet vid den andres ord.
Dessa villkor äro, att du ska med ditt eget arbete förtjäna vad du behöver till mat och dryck och fickpengar. Din bostad (som jag dragit försorg om) kommer att betalas av mig och likaledes din tvätt…»
»På vilken jag kommer att bestämma priset», sade hans syster.
Kläder kommer du även att få, eftersom du ännu på någon tid inte blir i stånd att själv skaffa dig dem. Du beger dig nu följaktligen till London, David, tillsammans med mr Quinion, för att börja ditt liv på egen hand.»
»Man har, kort sagt, sörjt för dig, och du torde vara god och göra din plikt», anmärkte hans syster.
Ehuru jag ganska väl insåg, att avsikten med detta meddelande var att bliva mig kvitt, kan jag likväl icke klart erinra mig om det gjorde mig glad eller förskräckt; jag vet endast, att jag i anledning därav be-
