— 203 —
illa till mods, men den tiden låg det icke i min natur att beklaga mig, och jag sade att jag mådde väl och hoppades att även han gjorde det.
»Ja, Gud vare lovad, jag mår mycket bra», sade den främmande herrn. »Jag har erhållit ett brev från mr Murdstone, varuti han skriver, att han önskar att jag, i ett gårdsrum i mitt hus, som för ögonblicket inte är uthyrt — och, kort sagt, bestämt att uthyras till — kort sagt», sade han med ett leende och ett utbrott av förtroende, »till sängkammare — skall mottaga den unga nybegynnare, vilken jag nu har det nöjet att…» och den främmande herrn vinkade med handen och jämkade sin haka tillrätta mellan sina löskragar.
»Det här är mr Micawber», sade mr Quinion till mig.
»Hm!» sade främlingen. »Ja, det är mitt namn.»
»Mr Micawber», sade mr Quinion, »är känd av mr Murdstone. Han mottager uppdrag av oss, då några sådana stå att få. Mr Murdstone har skrivit till honom rörande din bostad, och han är nu villig att taga emot dig.»
»Min adress», sade mr Micawber, »är Windsor Terrace, City Road. Jag — kort sagt», sade mr Micawber med samma ’gentila’ min och sätt och med ett nytt utbrott av förtroende — »jag bor där.»
Jag bugade mig.
»Under den förutsättning», sade mr Micawber, »att edra vandringar i denna huvudstad ännu inte varit synnerligen omfattande och att ni torde finna någon svårighet att intränga i det moderna Babylons mysterier i riktning åt City Road — kort sagt», sade mr Micawber i ett nytt utbrott av förtroende, »att ni kunde gå vilse, ska jag ha det nöjet att infinna mig här denna afton och inviga er i kännedomen av den närmaste vägen.»
Jag tackade honom av allt mitt hjärta, ty det var vänligt av honom att erbjuda sig att göra sig detta besvär.
»Vid vad tid», sade mr Micawber, »ska jag…»
»Vid åttatiden», sade mr Quinion.
»Vid åttatiden», sade mr Micawber. »Jag har den
