— 308 —
sågo efter honom, med huvudet slugt lutat på sned, som om de vetat hur mycket mera klipska de voro i världsliga angelägenheter än han, och det då lyckades någon kringstrykande tiggare att närma sig doktorns knarrande skor så mycket, att han kunde vända dennes uppmärksamhet på en enda mening i en berättelse om nöd och elände, var denne tiggare en burgen karl under de närmaste två dagarna. Detta var en så känd sak i huset, att lärarna och de äldsta gossarna gjorde sig all möjlig möda för att hålla dessa landstrykare på avstånd, ja, de hoppade till och med ut genom fönstren och jagade dem bort från gården, innan doktorn ännu hade märkt deras närvaro, vilket stundom verkställdes på några få meters avstånd ifrån honom, utan att han märkte någonting medan han promenerade fram och tillbaka. Utanför sitt eget område och utan beskyddare var doktorn ett verkligt får för envar som ville klippa honom. Han hade gärna tagit damaskerna av sina ben för att giva bort dem, ja, det gick verkligen en historia ibland oss (jag har icke och har aldrig haft någon kännedom om vem det var som först berättade den, men jag har trott den i så många år, att jag är alldeles övertygad, att den är sann), att han en kall vinterdag verkligen skänkte sina damasker åt en tiggerska, som väckte åtskillig skandal i grannskapet genom att gå från dörr till dörr med ett vackert litet barn insvept i dessa plagg, vilka igenkändes av alla, emedan de voro lika väl kända som själva domkyrkan. Historien tillade, att den ende, som icke kände igen dem, var doktorn själv, vilken, då de en kort tid därefter sågos hänga utanför ett icke särdeles välkänt klädstånd, där dylika saker togos i utbyte mot brännvin, mer än en gång sågs taga i dem med en gillande min, som om han beundrade någon sällsam nyhet i mönstret och ansåg dem för en förbättrad upplaga av hans egna.
Det var en mycket vacker syn att se doktorn tillsammans med sin vackra unga hustru. Han hade ett faderligt, välvilligt sätt att visa sin ömhet för henne, vilket redan i och för sig röjde hans hjärtas godhet. Jag såg
