— 307 —
jag vet icke heller ett enda exempel på motsatsen hos någon av alla de andra gossarna på min tid — och lärde med god vilja och önskade göra den heder. Under fritimmarna hade vi glada lekar och fullt upp med frihet, men även då, erinrar jag mig, voro vi väl beryktade i staden och gjorde sällan doktor Strongs gossars anseende någon skam genom vårt yttre eller vårt uppförande.
Några av de äldre lärjungarna voro inackorderade i doktorns hus, och av dem fick jag i andra hand veta åtskilliga detaljer av doktorns historia, såsom att han ännu icke hade varit gift ett år med den vackra unga dam, som jag hade sett inne i hans arbetsrum och med vilken han hade gift sig av tycke, ty hon hade icke ett öre, men däremot en hel hop fattiga släktingar, som, efter vad gossarna påstodo, voro färdiga att tränga doktorn från hus och hem. Vidare berättade de mig, att doktorns tankfulla sätt härrörde av att han ständigt sysselsatte sig med att söka efter grekiska rötter, vilket jag i min enfald antog vara ett botaniskt raseri å doktorns sida, i synnerhet som han ständigt såg ned på marken då han var ute och gick, till dess jag slutligen fattade, att det var rötter till ord, vilka han sökte i anledning av en ny ordbok, som han hade under arbete. Vår primus, Adams, som hade anlag för matematik, hade, efter vad jag hörde, gjort en beräkning över huru lång tid det skulle kunna räcka innan ordboken bleve färdig enligt doktorns plan och arbetssätt, och hade kommit till det resultat, att det möjligen skulle bli om sextonhundrafyrtionio år, räknat från doktorns sista (sextioandra) födelsedag.
Men doktorn själv var hela skolans avgud, och det skulle även sannerligen ha varit en bra dålig skola, om han icke hade varit det, då han var den bästa människa i världen, med ett så oskuldsfullt och uppriktigt hjärtelag, att det kunde ha rört stenhjärtana på själva vaserna på muren. Då han gick och promenerade fram och tillbaka på den del av gården som låg vid sidan av byggningen, medan de enstaka kråkorna och kajorna
