Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 347 —

Hon är en lång, mörklagd, vacker kvinnogestalt med svarta ögon. Den äldsta miss Larkins är icke någon barnunge, ty icke ens den yngsta miss Larkins är det, och den äldsta miss Larkins måste vara tre eller fyra år äldre än hon. Den äldsta miss Larkins torde vara nära trettiotalet. Min passion för henne är över alla gränser.

Den äldsta miss Larkins känner officerare. Detta är förskräckligt att bära. Jag ser dem tala med henne på gatan, jag ser dem gå över gatan för att möta henne, då hennes hatt (hon tycker om hattar av lysande färger) synes komma utåt trottoaren, ledsagad av systerns hatt. Hon skrattar och talar och tycks tycka om det. Jag använder en god del av min fritid till att promenera fram och tillbaka för att möta henne. Om jag kan komma i tillfälle att buga mig för henne en gång om dagen (som jag känner mr Larkins, är jag så mycket bekant med henne att jag kan buga mig för henne), känner jag mig lyckligare. De vilda smärtor jag känner under kapplöpningsbalen, där jag vet att den äldsta miss Larkins kommer att dansa med militären, böra hava någon ersättning, ifall det gives en opartisk rättvisa i världen.

Min passion berövar mig min aptit och får mig att ständigt gå med min nyaste sidenhalsduk. Jag har ingen annan tröst än att taga på mig mina bästa kläder och ständigt blanka mina stövlar; jag tycker då, att jag är miss Larkins mera värdig. Allt som tillhör henne eller står i samband med henne, är mig dyrbart. Mr Larkins (en butter gammal herre, med dubbelhaka och med det ena ögat orörligt) ingiver mig det livligaste intresse. Då jag icke kan träffa hans dotter, går jag dit där jag har utsikt att träffa honom. Att säga: »Hur står det till, mr Larkins? Må de unga damerna och hela familjen väl?» förefaller mig så tydligt till sin mening, att jag rodnar.

Jag tänker ständigt på min ålder. Att jag bara är sjutton år och således bra ung i förhållande till den äldsta miss Larkins, vad betyder väl det? För övrigt vlir jag ju mycket snart tjuguett år. Jag promenerar regelbundet utanför mr Larkins' hus om aftonen, ehuru