— 348 —
det skär mig i hjärtat att se officerarna gå in eller höra dem där uppe i salongen, där den äldsta miss Larkins spelar på harpa. Vid ett par tre tillfällen går jag till och med, sedan familjen lagt sig till vila, oupphörligt runt omkring huset på ett dystert, nedslaget sätt, undrande var den äldsta miss Larkins sovrum är (och kikande upp till mr Larkins', förmodar jag nu), önskande, att en eldsvåda ville bryta ut, att den samlade folkhopen skulle stå slagen av häpnad, och att jag, rusande igenom den med en stege, skulle resa upp den mot hennes fönster, rädda henne i mina armar, vända tillbaka efter någonting som hon hade glömt och så omkomma i lågorna. Ty jag är vanligen oegennyttig i min kärlek och tror, att jag skulle vara nöjd att få utmärka mig inför miss Larkins ögon och sedan dö.
Vanligen, men icke alltid. Ljusare bilder framträda stundom för min syn. Då jag kläder mig (vilket upptager mig två timmar) till en stor bal hos Larkins' (på vilken jag tänkt i tre hela veckor), låter jag min fantasi frossa av de mest förtjusande bilder. Jag föreställer mig, hur jag tager mod till mig att göra miss Larkins min kärleksförklaring. Jag föreställer mig miss Larkins sänka sitt huvud ned på min axel och säga: »Å, mr Copperfield, kan jag tro mina öron?» Jag föreställer mig mr Larkins uppvaktande mig den följande morgonen och yttrande: »Min kära Copperfield, min dotter har berättat mig alltsammans. Ungdom är intet hinder. Här äro tjugutusen pund. Bliv lycklig!» Jag föreställer mig min tant veknande och välsignande oss, och mr Dick och doktor Strong närvarande vid vigseln. Jag är en förståndig ung man, tror jag — det vill säga, jag trodde det då — och jag vet att jag är blygsam, men det oaktat försiggår likväl allt detta i mitt huvud.
Jag infinner mig i det förtrollade huset, där det är ljus, muntert prat, musik, blommor, officerare (såsom jag till min sorg finner) samt den äldsta miss Larkins, i en strålgloria av skönhet. Hon är klädd i blått, med blå blommor i håret — förgät-mig-ej — som om hon behövde bära förgät-mig-ej! Detta är det första sällskap av idel
