— 361 —
mer hem, på grund av dålig hälsa, bör han inte återvända, och vi måste då söka att skaffa honom en bättre och lämpligare plats här hemma.»
Mrs Markleham blev så överväldigad av detta högsinta tal — vilket hon naturligtvis alls icke hade väntat eller sökt framkalla — att hon endast kunde svara doktorn, att det liknade honom och upprepade gånger företaga operationen att kyssa på sin solfjäder och därefter klappa honom på handen med den. Därefter grälade hon milt på sin dotter Annie, för att hon icke visade sig mera tacksam, då så mycken godhet visades hennes gamla lekkamrat för hennes skull, samt underhöll oss med åtskilliga upplysningar rörande andra förtjänstfulla medlemmar av hennes familj, vilka det vore önskvärt att hjälpa på deras förtjänstfulla ben.
Under hela denna tid sade hennes dotter icke ett enda ord och slog icke en enda gång upp ögonen. Under hela tiden höll mr Wickfield sin blick fäst på henne, medan hon satt vid hans dotters sida. Det föreföll mig som om han alls icke tänkte på att någon människa kunde observera honom, utan var så upptagen av henne och sina egna tankar, att han helt och hållet fördjupade sig däri. Han frågade nu, vad mr Jack Maldon hade skrivit om sig själv och till vem han hade skrivit.
»Jo, se här», sade mrs Markleham, i det hon tog ett brev från kaminfrisen ovanför doktorns huvud, »den kära gossen säger till doktorn själv — vad är det? Jo se här: ’Det smärtar mig att behöva underrätta er om att min hälsa lidit betydligt och att jag fruktar att bli försatt i nödvändigheten att behöva resa hem för en tid, såsom den enda utsikten att få min hälsa tillbaka.’ Det där är tydligt nog, stackars gosse! Hans enda utsikt att få sin hälsa tillbaka! Men brevet till Annie är ännu tydligare. Hör nu, Annie, låt mig ännu en gång få se det där brevet.»
»Inte nu, mamma», bad hon med sakta röst.
»Hör nu, min söta flicka, du är då sannerligen i vissa avseenden en av de löjligaste människor man gärna kan tänka sig», svarade hennes mor. »Jag tror, min själ, att
