— 363 —
mrs Strong sjöngo med behag och varmt uttryck, och de sjöngo duetter tillsammans och spelade duetter tillsammans, så att vi hade en riktig liten konsert. Men jag lade märke till två saker: först och främst, att ehuru Annie snart återfick sin fattning och blev sig alldeles lik igen, var det likväl ett svalg mellan henne och mr Wickfield, som fullständigt skilde dem från varandra, och för det andra, att mr Wickfield syntes ogilla det förtroliga förhållandet mellan henne och Agnes och betrakta det med oro. Och nu, det måste jag bekänna, började minnet av det jag hade sett den där aftonen, då mr Maldon reste, för första gången framträda för mig med en betydelse som det förut aldrig haft, och oroa mig. Hennes anletes oskuldsfulla skönhet tycktes mig icke så oskuldsfull som förr; jag misstrodde det naturliga behaget och tjuskraften i hennes sätt, och då jag såg på Agnes, där hon satt bredvid henne, och tänkte på hur god och uppriktig Agnes var, uppstodo inom mig misstankar om att detta var en föga passande vänskap.
Hon var emellertid själv så lycklig över denna vänskap, och den andra var även så lycklig däröver, att de fingo aftonen att fly, som om den endast varit en timme. Den slutade med en tilldragelse, som jag mycket väl erinrar mig. I det de stodo i begrepp att taga avsked av varandra och Agnes ville omfamna och kyssa henne, trädde mr Wickfield händelsevis fram emellan dem och drog Agnes hastigt bort med sig. Då såg jag, alldeles som om hela den mellanliggande tiden hade blivit utplånad och jag ännu stått i dörren den där aftonen, då avresan hade försiggått, uttrycket från den kvällen i mrs Strongs ansikte, då det vände sig mot hans.
Jag kan icke beskriva vilket intryck det gjorde på mig eller hur omöjligt det var för mig, då jag sedan tänkte på henne, att skilja henne från detta uttryck och åter påminna mig hennes ansikte i dess oskuldsfulla skönhet. Det förföljde mig då jag gick hem. Det förekom mig som om jag hade lämnat doktorns hus just som ett mörkt moln hotande sänkte sig över det. Den vördnad, jag hyste för hans grå huvud, var blandad med en
