— 446 —
det inte. Ingenting är enligt min tanke äkta här, med undantag av smutsen.»
»Tror inte tant att hönan möjligen kan ha kommit in ifrån landet?» yttrade jag.
»Nej, visst inte», svarade min tant. »Det skulle inte vara något nöje för en handlande i London att sälja någonting som vore vad han ger det ut för att vara.»
Jag vågade icke motsäga denna uppfattning, men åt en god kvällsvard, vilket i hög grad förnöjde henne att se mig göra. Då bordet blivit avdukat, hjälpte Janet henne att ordna sitt hår, sätta på nattmössan, som var av en prydligare konstruktion än vanligt — »i händelse av eldsvåda», sade min tant — samt att vika upp hennes klänning över knäna, vilket allt utgjorde hennes vanliga förberedelser för att värma sig innan hon gick till vila. Därefter tillagade jag åt henne, i enlighet med vissa bestämda regler, från vilka icke den ringaste avvikelse fick äga rum, ett glas med varmt vatten och vitt vin samt en skiva rostat bröd, skuren i långa och smala strimlor. Med denna utrustning lämnades vi ensamma att avsluta aftonen, i det min tant satt mitt emot mig med sitt vin och vatten, doppande sina brödstrimlor däruti, en och en i sänder, innan hon åt dem, och tittande välvilligt fram på mig ut ur remsorna på nattmössan.
»Nå, Trot», började hon, »vad tänker du om den där proctorsplanen? Eller har du ännu inte börjat att tänka på den?»
»Jag har tänkt åtskilligt på den, bästa tant, och jag har även talat mycket om den med Steerforth. Jag tycker mycket om den — ja, jag tycker utomordentligt mycket om den.»
»Nå, se det var då riktigt glädjande!» sade min tant.
»Det är bara en enda svårighet därvidlag, tant.»
»Nå, vad är det då, Trot?»
»Jo, tant, jag skulle gärna vilja veta, om inte min inskrivning där blir bra dyr, eftersom den där sysslan tycks vara inskränkt till några få personer.»
»Det kostar tusen pund att låta skriva in dig där», svarade min tant.
