— 452 —
pet, måste böja hela kroppen ända från nedersta ryggkotan, alldeles som Punch.[1]
Sedan jag hade blivit presenterad av min tant och artigt mottagen, sade han:
»Jaså, så att ni således ämnar träda in i vårt stånd, mr Copperfield? Jag nämnde tillfälligtvis för miss Trotwood, då jag häromdagen hade det nöjet att sammanträffa med henne» — med en ny böjning på hela kroppen — Punch igen — »att det fanns en ledighet här. Miss Trotwood var nog god att nämna, att hon hade en ung släkting, som låg henne synnerligt om hjärtat och vilken hon önskade se anständigt försörjd. Denne släkting har jag förmodligen nu det nöjet» — Punch igen.
Jag bugade mig jakande och sade, att min tant hade meddelat mig vad hon hade hört om den lediga platsen, vilken jag trodde att jag skulle komma att tycka mycket om, att jag var mycket benägen att tycka om den och genast gått in på förslaget, men att jag icke kunde bestämt förbinda mig att tycka om den, förrän jag hade inhämtat litet mera kännedom om den, varför jag också förmodade, att jag, ehuru säkerligen endast såsom en formalitet, skulle få tillfälle att försöka huru jag tyckte om den, innan jag oåterkalleligt förband mig att antaga den.
»Naturligtvis, naturligtvis», sade mr Spenlow. »I den här firman föreslå vi alltid en månad — en invigningsmånad. För min egen del skulle jag med glädje föreslå två månader — tre — ja, en obestämd lång tid — men jag har en kompanjon, mr Jorkins.»
»Och inskrivningsavgiften är ju tusen pund?» inföll jag.
»Inskrivningsavgiften, stämpelavgiften inberäknad, är tusen pund», sade mr Spenlow. »Såsom jag nämnde för miss Trotwood, ledes jag inte av några egennyttiga motiv, jag tror att få människor göra det mindre, men mr Jorkins har sina egna åsikter rörande dessa ämnen,
- ↑ Punch = i England allmänt känd marionettfigur, motsvarande den tyske Kasperle.
