Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 46 ―

»Det är mrs Gummidge», sade mr Peggotty.

»Gummidge, mr Peggotty?»

Men här gjorde Peggotty — jag menar min egen särskilda Peggotty — några så tydliga tecken åt mig att jag icke skulle göra några flera frågor, att jag endast kunde sitta och betrakta hela det tysta sällskapet, till dess tiden var inne att gå till vila. Nu berättade hon mig mellan fyra ögon i min egen lilla kabyss, att Ham och Emili voro fader- och moderlösa barn till hans bror och svåger, vilka min värd på olika tider hade upptagit i deras barndom, då de voro alldeles utan stöd, och att mrs Gummidge var änka efter en man, som hade varit i kompani med honom om en båt och som hade dött mycket fattig. Han var själv endast en fattig karl, sade Peggotty, men god som guld och trofast som stål; dessa voro hennes liknelser. Det enda ämne, sade hon, som någonsin kunde få honom att visa ett häftigt lynne eller avlocka honom en ed, var detta hans ädelmod, och om man någon gång hänsyftade därpå, slog han ett hårt slag i bordet med sin högra hand (han hade en gång spräckt det vid ett sådant tillfälle) och svor en förfärlig ed, att han ville bli »valkad», om han icke för alltid skulle ge sig i väg, såvida man någonsin vidare nämnde det. På min förfrågan visade det sig att ingen hade den avlägsnaste aning om härledningen av det förfärliga adjektivet »valkad», men att alla ansågo det för att innehålla den mest högtidliga förbannelse.

Min värds godhet gjorde ett djupt intryck på mig och jag hörde i en särdeles angenäm stämning, som ytterligare förhöjdes av att jag var sömnig, huru fruntimren gingo till sängs i ett annat litet bås likt mitt bort i motsatta ändan av rummet, och huru Ham och mr Peggotty satte upp två hängmattor åt sig i krokarna av taket. Under det sömnen så småningom smög sig över mig, hörde jag vinden tjuta ute på havet och virvla så vilt fram över slätten, att jag kände en sömnig fruktan för att det stora djupet skulle svalla upp under natten; men så kom jag ihåg att jag i alla händelser befann mig i en båt och att det icke var så illa att ha en person sådan