Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/530

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 526 —

Emellertid förklarade jag för Traddles och mr och mrs Micawber, att de, innan jag kunde tänka på att lämna dem, måste bestämma en dag då de ville komma och äta middag hos mig. Det arbete Traddles hade åtagit sig, gjorde det nödvändigt att dröja litet, men slutligen kommo vi överens om en dag som passade för oss alla, och därefter tog jag avsked.

Under förevändning att visa mig en närmare väg än den som jag hade kommit, ledsagade mig mr Micawber till gathörnet, emedan han, efter vad han förklarade för mig, gärna ville säga några ord i förtroende till en gammal vän.

»Min bäste Copperfield», sade mr Micawber, »jag behöver knappast säga er, att det under förhandenvarande förhållanden är en obeskrivlig tröst att ha en själ sådan som den, vilken tindrar — ifall jag får begagna mig av detta uttryck — tindrar hos er vän Traddles. Med en tvätterska, som utställer karameller till försäljning i sitt fönster, till närmaste granne och med en polisbetjänt i huset mitt emot, kan ni föreställa er, att hans sällskap måste vara en källa till tröst för både mig själv och mrs Micawber. För ögonblicket, min bäste Copperfield, är min befattning att sälja spannmål i kommission. Detta är inte någon affär av inbringande natur — med andra ord, den lönar sig inte — och vissa tillfälliga förlägenheter av pekuniär natur ha blivit följden därav. Det gläder mig emellertid att kunna tillägga, att jag nu har nära utsikt till att något ska låta höra av sig (jag har inte rättighet att säga i vilken riktning), vilket jag hoppas ska sätta mig i stånd att betrygga framtiden både för mig själv och mr Traddles, för vilken jag hyser ett oskrymtat deltagande. Ni torde kanske vara förberedd på att höra att mrs Micawber befinner sig i ett hälsotillstånd, som inte gör det alldeles osannolikt att det kan bli en tillökning i dessa kärlekspanter, som — kort sagt, i den barnsliga gruppen. Mrs Micawbers familj har haft den artigheten att giva tillkänna sitt missnöje med detta sakernas tillstånd. Jag vill härvid endast anmärka, att jag inte inser, att detta är något som vidkommer dem, och att jag till-