― 75 ―
got ryktbart ställe i dem. Jag har sett Tom Pipes klättra uppför spiran på kyrktornet; jag har varit vittne till att Strap med ränseln på ryggen stannade för att vila sig vid grinden, och jag vet att kommodor Trunnion hade sin klubb med mr Pickle i salen i det lilla värdshuset i vår lilla by.
Läsaren fattar nu lika väl som jag vad jag var, då jag kom till den punkt i min ungdomshistoria, till vilken jag nu vänder tillbaka.
Då jag en morgon kom in i salen med mina böcker, märkte jag att min mor såg ängslig och miss Murdstone fast ut, och att mr Murdstone lindade någonting om ändan på en käpp, en fin och smidig käpp, som han slutade med att linda, då jag kom in, och började att väga och svänga i luften.
»Jag säger dig, Clara», sade mr Murdstone, »att jag själv ofta fått stryk.»
»Ja, visst, naturligtvis», sade miss Murdstone.
»Visserligen, kära Jane», stammade min mor ödmjukt, »men… men månne Edvard hade nytta därav?»
»Tror du att Edvard hade skada därav?» frågade mr Murdstone allvarligt.
»Ja, det är just knuten!» sade hans syster.
Härpå genmälde min mor: »Ja visst, söta Jane», och sade ingenting vidare.
Jag började frukta att detta samtal stod i ett visst sammanhang med mig och sökte mr Murdstones blick just som den träffade mig.
»Hör nu, David», sade han — och jag märkte åter det där skelandet, då han sade det — »du måste i dag vara vida mera uppmärksam än vanligt.»
Med dessa ord vägde och svängde han käppen ännu en gång, och som han nu hade slutat att göra den i ordning, lade han den med en betydelsefull blick bredvid sig och fattade sin bok.
Detta var genast i början en god väckare åt min fattning. Jag märkte att orden i mina läxor flögo bort, icke ett och ett eller rad för rad, utan hela sidor i taget. Jag sökte hålla dem fast, men de tycktes, om jag får be-
