penningar. Om någon gör ett löfte åt dem och icke infriar det, så kunna de aldrig utkräva det som har blivit dem lovat. 35 De förmå icke att rädda en människa från döden, ej heller att befria en svagare från hans överman. 36 Åt en blind kunna de icke giva tillbaka hans syn; en människa som befinner sig i nöd kunna de icke hjälpa därur. 37 En änka kunna de icke bevisa barmhärtighet, ej heller kunna de öva välgörenhet mot en som är faderlös. 38 Lika stenar som hava huggits ur klippan äro dessa träbeläten och dessa med guld eller silver överdragna bilder; de som göra tjänst inför dem komma ock på skam. 39 Huru skulle alltså dessa kunna anses för gudar eller kallas så?
40 Ja, än mer; kaldéerna själva draga vanära över dem, i det att de, när de se någon som är stum och icke kan tala, föra fram en bild av Bel och bedja den att den stumme skall kunna tala, som om den kunde förstå något. 41 Och dessa kunna icke inse detta och så vända dem ryggen; ty de hava intet förstånd. 42 Och kvinnorna sitta där vid vägarna, med bindor på sig, och bränna sitt rökverk av kli. 43 Men när en av dem har blivit förd avsides och lägrad av någon som går därförbi, då smädar hon den kvinna som sitter näst intill henne, därför att icke denna har rönt samma heder som hon själv och icke har fått sin binda avsliten. 44 Allt vad som sker med avgudarna är bedrägeri. Huru skulle alltså dessa kunna anses för gudar eller kallas så?
45 Av hantverkare och guldsmeder äro de förfärdigade, och de kunna aldrig bliva något annat än vad konstnärerna vilja att de skola bliva. 46 Då nu de som förfärdiga dem icke själva hava någon lång tillvaro, 47 huru kan man väl då vänta att de som hava blivit förfärdigade av dem kunna få det? Nej, lögn och smälek är vad de lämna efter sig åt de efterlevande. 48 Ty när dessa avgudar hemsökas av krig och annan olycka, rådslå prästerna med varandra om var de skola kunna gömma sig tillsammans med dem. 49 Huru kan man alltså undgå att märka att de inga gudar äro, dessa som icke kunna rädda sig själva vare sig undan krig eller annan olycka? 50 Eftersom de ju äro allenast träbeläten och bilder överdragna med guld eller silver, skall det en gång bliva kunnigt att de äro lögn. För alla folk och konungar skall det bliva uppenbart att de inga gudar äro, utan verk av människohänder, och att ingen gudomlig kraft finnes i dem. 51 Vem skulle alltså kunna undgå att inse att de inga gudar äro?
52 De kunna ju icke tillsätta en konung i ett land; ej heller kunna de giva regn åt människorna. 53 I sin vanmakt kunna de varken skaffa sig själva rätt eller avvärja en oförrätt. 54 Ja, de äro lika kråkorna, som flyga mellan himmel och jord. Och om eld kommer lös i avgudarnas hus, dessa avgudars vilka äro av trä eller äro överdragna med guld eller silver, så fly deras präster och rädda sig undan, men de själva förbrinna ända
