FÖRSTA MACKABÉERBOKEN

1 KAPITLET.

Alexander den stores regering och hans rikes delning. Antiokus Epifanes’ angrepp på judarnas seder och gudstro. Förföljelse av de lagtrogna.

¹ Sedan Alexander av Macedonien, Filippus’ son, som drog ut från kittéernas land, hade slagit Darius, persernas och medernas konung, blev han konung efter denne. (Redan förut var han konung över Grekland.) ² Han förde många krig, och han intog fästningar och dräpte konungar. ³ Och han trängde fram intill jordens ändar och tog byte från en mängd folk. Då nu jorden låg där kuvad inför honom, blev han högmodig, och hans hjärta förhävde sig. ⁴ Och han samlade en mycket stark här och gjorde sig till herre över länder och folk och riken, och de blevo skattskyldiga under honom. ⁵ Men därefter blev han sängliggande sjuk. Då han nu kände sitt slut nalkas, ⁶ kallade han till sig sina anseddaste tjänare, dem som från hans ungdom hade blivit uppfostrade tillsammans med honom, och fördelade sitt rike mellan dem, medan han ännu levde. ⁷ Alexander hade vid sin död regerat i tolv år. ⁸ Hans tjänare togo så väldet efter honom, var och en i sitt område. ⁹ Och de antogo alla efter hans död konungavärdighet, så ock deras söner efter dem, i många år. Och de förövade mycket ont på jorden.

¹⁰ Från dem utgick en syndfull telning, Antiokus Epifanes, konung Antiokus’ son, som tidigare hade varit sänd såsom gisslan till Rom. Han blev konung i det grekiska konungadömets ett hundra trettio sjunde år.

¹¹ På den tiden uppstodo i Israel ogudaktiga män; och de vunno många på sin sida, då de sade: »Låt oss gå åstad och sluta förbund med hedningarna som bo runt omkring oss; ty alltsedan vi hava avskilt oss från dem, hava vi drabbats av många olyckor.» ¹² Man fann behåg i det talet. ¹³ Och några av folket förklarade sig villiga att begiva sig åstad till konungen; och han gav dem myndighet till att införa hedniska bruk. ¹⁴ De uppförde nu i Jerusalem en byggnad för kroppsövningar, enligt hednisk sed. ¹⁵ Och de skaffade sig åter förhud och avföllo från det heliga förbundet; de gingo i ok tillsammans med hedningarna och sålde sig till att göra vad ont var.

¹⁶ Då nu Antiokus såg sitt välde befäst, fick han i sinnet att bliva konung också i Egypten, för att så bliva konung över båda rikena. ¹⁷ Han föll alltså in i Egypten med en stor härsmakt, med vagnar och elefanter